blog.notisen.se

Djurgården tycks ha tänkt precis som man bör göra när man spelar ett managerspel – man värvar unga lovande spelare med plus på attribut som snabbhet, styrka och bra skott – medan man helt glömmer bort det som är så svårt att avgöra i managerspel och som oftast är helt oviktigt i det sammanhanget, men som i verkligheten helt avgör vad en spelare tillför sitt lag: speluppfattning och fantasi – vilket gör att man förutom att man inte har haft mycket nytta av spelarna, heller inte kan sälja dem dyrt.

Det här tänket att värva ungt och lovande drabbar också i andra ändan etablerade Djurgårdare som får lämna klubben till förmån för nya guldgossar eller så glömmer man helt enkelt att ta betalt när man väl får chansen att sälja. I andra fall gör man sig ovän med spelare som ska lämna klubben eller så saknar de klubbkänsla från början till slut. Det är inte många hemvändare att hoppas på i framtiden direkt.

Ett steg i rätt riktning vore också att styrelsen gör det som de borde göra – se till att föreningen flyter ekonomiskt och håller käften när media knackar på för att få snaskiga kommentarer. Det hjälper inte direkt när Tommy Jacobsson viftar med pengar framför styrelsen för att få bli ordförande i ett skede när spelarna som mest behöver lugn och ro, eller att man försöker desperatvärva Hasse Backe bara för att misslyckas och låta Jeglertz som på nåder få avsluta säsongen.

Det kanske är bra att Djurgården åker ur, så att de kan rensa ut och börja om. Men rensningen är i första hand inte nödvändig bland spelarna, utan i leden av pengagiriga slipsgossar som omger föreningen och som stryper all chans för Djurgården att åter upprätta sin klubbkänsla, bland de övervintrade Championship Manager-mästare som tror att man kan styra en förening genom att som framför en åsna, inte dingla med en morot, utan med en knippe optioner med löften om en rik framtid.

Kanske tappar dessa människor intresset när de måste ta pendeln till Väsby för nästa bortamatch.

Länkar: 1, 2, 3, 4

Såja, ville bara få det sagt.
Unionen har tydligen satt i system att hålla folk på halster genom att säga att alla handlingar för att få ut ens a-kassa är inskickade och till och med bekräfta det i flera omgångar, bara för att när det är dags för utbetalning (med det menar jag: alldeles för sent) komma på att det saknas en lönespec från ens senaste jobb – vilket såklart förlänger handlingstiden med ytterligare några veckor.

Att sedan skälla ut en för att man är otrevlig (vilket jag kan bekräfta inte var fallet) när man ringer in och är försöker få rätsida på sin ansökan, är rent och sagt för jävla förkastligt.

Gör erat jobb! Förutsatt att det inte innebär att jävlas med folk så mycket ni bara hinner på en 8-timmars arbetsdag, vilket jag börjar misstänka att så är fallet.

En enkel googlesökning på ”Unionen a-kassa idioter” visar direkt att man inte är ensam:

Unionen, vad tycker du om dem?

En småbarnsmors vardag!: Unionen är en världelös a-kassa!

Jävla A-kassa!! Vad ska man göra?

Det här är en kommentar på en nyhet från 25 oktober som jag bara måste dela med mig av.

OnTheTopOfLife skriver:

2009-10-25 kl 13:26

Här är en rätt intressant berättelse som jag vill passa på att dela med mig av:

Under mina år som tonåring rökte jag, men min nya bästis snusade och jag kunde då inte röka på hans pojkrum och han snusade så det blev smart att sluta röka och snusa istället, man har ju den möjligheten att då “dela” en snus emellanåt om man är utan. Då snusade jag General, året var 1978 och fram till 1983 då gick jag över till Tre Ankare som hade lanserats som världens första portionssnus, det passade bra I mitt dåvarande arbete. Jag slutade tvärt att snusa 1985, jag upptäckte och ogillade att jag inte ens kunde slänga soporna på gården utan att känna efter om jag hade snusdosan i fickan.

Jag provade en Grov Snus 1995, och det var rena fyllan, jag tyckte inte det var gott.

2004 kände jag att som rökfri och singel ville jag ha nåt ”mys” att pilla med.

Till en början Gustavus portion, men jag slutade tvärt när jag upptäckte att jag fick sämre tandhygien och lättare hål, ja det visade sig snabbt. Kanske är individuellt eller ett annat fenomen, för vad är det egentligen i portionspås-materialet som utsöndras? Kan dess fibrer som ev. utsöndras slipa och skada emaljen? det har jag frågat mig ibland.

Jag gick sen över till Gustavus lössnus och hade inga speciella symptom.

När jag p.g.a. bristfällig distribution alltid fick jaga Gustavus som då runt 2006 knappt fanns i några butiker, så beslöt jag mig för att testa Kronan som då hade lanserats. Ooops! Ojojoj! direkt blev väldigt markerat yr och ganska illamående med ett flertal utfall. Swedish Match producerar detta varumärke.

Jag började att ifrågasätta innehållet, för jag hade även efter några år märkt att jag hade lagt på mig kraftigt i vikt. Var det saltet? Var det det saltet som band vätska? Nej jag tänkte att jag skulle kontakta Swedish Match och gjorde så för att ifrågasätta om det var något som gått galet i produktframställnings processen? Swedish Match återkom med en ersättning i form av en hel stock med snus som tack för besväret ”Mer Snus”. Misstanken kvarstod och beroendet fortsatte.

Dagarna gick och jag kände att jag återigen ville prova Grov efter något år, och symptomen fortsatte. Ifrågasatte Nikotinhalten denna gång, och en test av Swedish Match gjordes, med svar att produkten var felfri. Proceduren återkom, ny stock som ersättning. Misstanken kvarstod och beroendet fortsatte.

Gick över till Gustavus, och symptomen försvann. Gustavus distributionen hade blivit bättre, det var då den Blå Gustavus lös. Efter ett tag så försvann även denna!

Jag gick då över till LD lössnus, p.g.a. att Gustavus försvunnit, och Swedish Match höjde priserna kraftigt I och med Snusskatten infördes 2007. LD var då rätt bra I smaken, påminner lite om General i lukten och lagom stark tyckte jag.

Men här kommer poängen, jag har upptäckt att LD på samma sätt varierar kraftigt mellan stark och svag, och det är förmodligen att de på JTI “Japan Tobacco International” och Swedish Match experimenterar med att maximera försäljningen emellanåt.

LD är emellanåt stark, emellanåt svagare. Detta har gjort mig förbannad.

De vet hur mycket de säljer och de kan med förändringar I recepturen med att öka och minska nikotinhalten med tillsatserna göra egna studier på målgruppen. Jag är medlem I flera marknadsundersökningar på nätet, jag kan nog säga att jag fyllt I minst 3 egna och besvarat en hel halvtimma på telefon av en intervjuare just gällande Swedish Match egna varumärkesundersökningar och vanor.

Swedish Match är ingen duvunge, de har egna mycket utarbetade rutiner och planer över kartläggningar för hur man skall öka snusandet och maximera effekten så att tobaken (ja det är ju faktiskt tobak vi pratar om) når I en balans mellan både smak, doft och effekt. Ju bättre produkten kan attrahera och ju svårare att sluta är deras enda agenda. Pengar till aktieägarna och glada lyckliga snusare som kan fly verkligheten på ett trevligt och “hälsosamt?” sätt.

Det gamla STA Tobaksmonopolet fortsätter sin resa I världen, med ett “rökfritt” samhälle. Cigarettindustrin ägs numer av: Ja just det Japan Tobacco Company eller man kan säga f.d. Reynolds Tobacco som köptes upp av JTI. JTI köpte Gustavus I Vårgårda, och äger även Camel

Det skall bli intressant att följa programmet och kanske jag kommer att ta ett beslut att sluta, för både plånbok och kropp.